High on Life...

Tjugofem pers... typ... rätt sjysst könsfördelning... rätt gött med krök... i typ tjugo min.

Dom fyra tjejerna som kom med polarn från jobbet taggade till krogen efter en timme med ursäkten:
"Meh, vi känner ju ingen här och ingen pratar med oss" Vad tror vi om deras chanser att flytta hemmifrån någon gång i livet? Kan man inte ens starta en konversation på egenhand ska man fan gå i sär-klass.

Dom där tio ölen man skaffat fick man inte ens se hälften av. Själv konkar man en platta smirn off ice och en platta miller och planterar i kylen bara för att se low-lifes skutta fram och hugga det första de får tag på som inte e deras. Och alla jävlar som säger "men vafan då betalar ja för den då!" Ja tack fan för de! För ja e ju i TRÄNGANDE behov av tretton o sextio såhär dags en lörda natt! Känns som att man får ladda upp med tjugo bärs bara för att ha en sportslig chans att få i sig åtta...

Samtidigt som min sambo snubblar till och faller mot marken. Hans två hjärnhalvor måste vart mitt uppe i en viktig diskussion för han bestämmer sig för att dämpa fallet med handen hållandes en smirn of ice. Sex timmar senare är han tillbaka från akuten med nio stygn i handen... Jävligt lägligt då vi bestämde att vi skulle upp tidigt o städa eftersom mor min skulle komma och fota lägenheten inför ett lägenhetsbyte... Så medans han ligger och slaggar e jag uppe och krigar mot regressionen samtidigt som jag ska försöka samla ihop alla flaskor.

De fyra Gotlands tjejerna man lyckats locka dit gav ju inte mycket resultat heller. Två av dom drog redan efter någon timme och de två sista taggade kl två för att hämta nått fjortismongo från fryshuset dom hade lovat att se efter...

Så där satt man... Nio killar och en brud och undrar vad fan det va som hände... Kollar på youtube och allmänt inser att festen är över...

Nej för fan... Hemmafester är så sjukt överskattade...